Ramnagar
Med den vildaste taxiresan hittils tog det oss 5 timmar till ramnagar. Vi kunde inte sova en blund dels pga. vägen dels pga. taxichaffisens allmänt galna omkörningar. Ramnagar är delhis motsatts, det är en lugn bergstad som ligger i utkanten av Corbett National parken. Hotel Ananad var bra och trevligt med en ärlig manager som hela tiden förökte sälja öl till oss.
Vi gick till national parkskontoret där den trevlig personalen hjälpte oss på en gång. Det sa att man inte kunde vandra till fots i national parken men i ett område utanför. Vi tog en rickshaw (tuk tuk) dit och nu var hemma i vildmarken äntligen med vackra bergsskogar och en stor flod !

Nu skriver mattias

Vi vaknade andra natten i Ramnagar kl 10, jag låg kvar och drönade medans marcus gick ner till hotellresturangen och fixade frukost på sängen. Cheese num, omelett och pepsi :) Det sved och gjorde ont i mina ögon och de kändes svullna. Vi antog att det berodde på medlet från myggnäten som vi hade hängt upp igårkväll efter att ha hittat 3 myggor i rummet. Efter frukosten begav vi oss till turistinformationen för att kolla fiskeläget eftersom att vi hade läst i Lonely Planet att det fanns bra fiske. Vi fick veta att det var stängt just nu och bestämde oss för en vandring liknande gårdagens. Efter att ha inhandlat kex och vatten tog vi samma rickshaw upp till elephant reserve. Vi vandrade hela dagen och träffande några indier som svarvade träskålar vid en flod genom att ha ett vattenhjul som snurrade en stock som de formade med en kniv. se foton. vi följde bäckraviner upp för himalayas fötter och hittade fina utsikter. På vägen tillbaka var solen på väg ner och djurlivet hade vaknat till och vi såg 3 apflockar fåglar och ett rådjur. rickshawturen tillbaka till ramnagar var kall och när vi kom dit bestämde vi oss för att det var dags att resa vidare så vi tog oss ner till lokala tågstationen för att kolla om det gick något tåg samma kväll. Det gjorde det och efter mycket hjälp av en engelsktalande indisk herre, som läst svenska historia och var mycket fashinerad av att olof palme var den enda statsministern som tog buss runt stan som vanliga människor, lyckades vi få en sovplats på tåget.